Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka mellan vattenfallet och mynningen af
Barmhertighetens flod.
Då han derunder uppnådde Harbert, stannade han
och frågade med qväfd stämma:
— Hvilken månad?
— December, — svarade Harbert.
— Hvilket år?
— 1866.
— Tolf år, tolf år! — utbrast han.
Derefter lemnade han utan vidare den unga gossen.
Harbert omtalade för nybyggarna dessa frågor och
de svar, han gifvit.
— Denna olyckliga, — anmärkte Gideon Spilett,
— har inte längre reda på hvarken månad eller år.
— Ja, — tillade Harbert, — och han hade redan
vistats tolf år på holmen, då vi funno honom der.
— Tolf år! — sade Cyrus Smith. — Ah, tolf
års isolering kan nog efter en kanske ytterst sorglig
tillvaro utsläcka en menniskas förnuft!
— Jag är böjd för att tro, — invände nu Pencroff,
— att denna man inte kommit till ön Tabor genom ett
skeppsbrott, utan att han blifvit qvarlemnad der på grund
af något brott, som han begått.
— Ni kan nog ha rätt, Pencroff, — svarade
korrespondenten, — och om så förhåller sig, är det inte
omöjligt, att de, som qvarlemnat honom på holmen, en dag
skola återkomma för att uppsöka honom der.
— Och de skola ej mer finna honom, — svarade
Harbert.
— Men då, — återtog Pencroff, — böra vi
återvända och . . .
— Mina vänner, — sade Cyrus Smith, — låtom oss
inte tala om detta ämne, förr än vi veta, hvad vi ha att
rätta oss efter. Jag tror, att denna olyckliga har lidit,
att han har dyrt pliktat för sina fel, hvilka de nu än
äro, och att behofvet af att öppna sitt hjerta qväfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
