Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Alltjemt för sig sjelf. En begäran af den okända. Hans bostad i corralen. För tolf år sedan. Britannias högbåtsman. Ensam på ön Tabor. Cyrus Smiths hand. Den hemlighetsfulla skrifvelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samvetsagg, han ångrade sig, och den hand, hvarom hans
nya vänner bedt honom, skulle de hafva tryckt hjertligt,
men han kände sig icke värdig att räcka den åt
hederliga menniskor. Efter händelsen med jaguaren återvände
han emellertid icke till skogen, och från den dagen
öfverskred han icke gränserna för Granite-House.
Hvilken var detta lifs hemlighet? Skulle den okända
tala en dag? Det finge framtiden utvisa. Emellertid
öfverenskoms det, att man aldrig skulle bedja den
olyckliga yppa sin hemlighet, och att man i umgänget med
honom skulle låtsa, som om man ingenting misstänkte.
Under några dagar fortfor alltså sammanlefnaden
att vara sådan den varit. Cyrus Smith och Gideon
Spilett arbetade tillsammans än såsom kemister, än såsom
naturforskare. Korrespondenten lemnade aldrig
ingeniören, annat än då han och Harbert tillsammans gingo ut
på jagt, ty det skulle icke varit klokt att låta den unga
gossen ensam ströfva omkring i skogen, och man måste
vara på sin vakt. Hvad beträffar Nab och Pencroff,
saknade de icke sysselsättning, den ena dagen vid
stallen eller i ladugården, den andra i corralen, oberäknadt
göromålen i Granite-House.
Den okända arbetade för sig sjelf; han hade
återtagit sitt vanliga lefnadssätt, infann sig icke vid
måltiderna, sof under träden på platån och uppsökte aldrig
sina kamrater. Det tycktes verkligen, som om hans
räddares sällskap var honom olidligt!
— Men hvarför har han då, — anmärkte Pencroff
— påkallat hjelp af sina likar? Hvarför har han kastat
den der buteljen i hafvet?
— Han kommer att säga oss det, — svarade
oföränderligen Cyrus Smith.
— När?
— Kanske förr än ni tror, Pencroff.
Bekännelsens dag var också nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
