- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
478

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Alltjemt för sig sjelf. En begäran af den okända. Hans bostad i corralen. För tolf år sedan. Britannias högbåtsman. Ensam på ön Tabor. Cyrus Smiths hand. Den hemlighetsfulla skrifvelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)




Ayrton berättade nu hela sitt lif, och det befans,
att han visste ingenting från den dag, då kapten Grant
landsatte honom på den australiska kusten.

Icke desto mindre höll lord Glenarvan det löfte,
han gifvit honom. Duncan gick vidare och ankom till
ön Tabor. Der skulle Ayrton landsättas, och der var
det äfven, man genom ett sannskyldigt underverk
återfann kapten Grant och hans två män, just under den
trettiosjunde parallelen. Brottslingen skulle alltså
efterträda dem på denna öde holme. I det ögonblick, han
lemnade jakten, sade lord Glenarvan till honom:

— Här, Ayrton, skall ni vara fjerran från allt land
och utan någon möjlig förbindelse med era likar. Ni
skall inte kunna fly från denna holme, der Duncan
qvarlemnar er. Ni skall vara ensam, under ögonen af en
Gud, som läser i hjertats innersta, men ni skall inte vara
hvarken förlorad eller bortglömd, såsom kapten Grant
varit det. Så ovärdig ni än är att ihågkommas af
menniskorna, skola dock menniskorna minnas er. Jag vet,
hvar ni är, Ayrton, och hvar jag skall återfinna er. Jag
skall aldrig glömma det!

Duncan satte maskinen i gång och försvann snart.

Man hade nu den 18 Mars 1855 *.

(* De tilldragelser, som här blifvit i korthet berättade, äro hemtade
från ett arbete, som otvifvelaktigt några af våra läsare känna till, och
som bär titeln Kapten Grants uppsökande. I sådant fall äfvensom längre
fram skola de finna en viss skiljaktighet i data, men längre fram skola
de också inse, hvarför de verkliga data ej kunde blifva gifna från första
början.                                 Förf:s anm.)


Ayrton var nu ensam, men hvarken ammunition,
vapen, verktyg eller säd fattades honom. Han,
brottslingen, skulle bebo det hus, som blifvit bygdt af den
hederliga kapten Grant. Här skulle han lefva och i sin
ensamhet försona de brott, han hade begått.

Mina herrar, han ångrade sig, han intogs af blygsel
öfver sina brott, och han blef mycket olycklig! Han
sade sig, att om menniskorna en dag skulle komma och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free