Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Alltjemt för sig sjelf. En begäran af den okända. Hans bostad i corralen. För tolf år sedan. Britannias högbåtsman. Ensam på ön Tabor. Cyrus Smiths hand. Den hemlighetsfulla skrifvelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söka honom på denna holme, måste han vara värdig att
återvända bland dem! Hvad han led, den eländiga!
Hvad han arbetade för att återupprätta sig genom arbete!
Hvad han bad för att pånyttföda sig genom bönen!
Under två, tre år fortgick det sålunda; men
förkrossad af sin isolering, alltjemt spejande, om icke något
fartyg skulle visa sig vid synranden, och frågande sig,
om hans strafftid snart skulle vara tilländalupen, led
Ayrton, såsom ingen ännu lidit. Ah, hvad denna
ensamhet är tung för en själ, som täres af samvetsqvalen!
Men utan tvifvel ansåg himlen icke, att han blifvit
tillräckligt straffad, ty han kände småningom, att han
blef en vilde. Han kände småningom, att djuriskheten
fick magt med honom. Han kan icke säga er, om det
var efter två eller fyra års öfvergifvenhet, men slutligen
blef han den usling, som ni funnit!
Jag behöfver inte säga er, mina herrar, att
Ayrton eller Ben Joyce och jag äro blott en och samma
person! —
Cyrus Smith och hans kamrater hade stigit upp vid
slutet af denna berättelse. Det är endast att säga, huru
djupt rörda de voro. Så mycket elände, så mycket
lidande och så mycken förtviflan blottade för dem!
— Ayrton, — sade nu Cyrus Smith, — ni har
varit en stor brottsling, men himlen finner säkert, att ni
försonat era brott! Den har bevisat det genom att
återföra er bland era likar. Ayrton, ni är förlåten! Vill ni
nu blifva vår kamrat?
Ayrton ryggade tillbaka.
— Se här min hand! — sade ingeniören.
Ayrton störtade sig öfver den hand, Cyrus Smith
räckte honom, och stora tårar runno utför hans kinder.
— Vill ni lefva hos oss? — frågade Cyrus Smith.
— Herr Smith, lemna mig ännu någon tid åt mig
sjelf, — svarade Ayrton, — lemna, mig ensam i
bostaden i corralen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
