Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Natten på hafvet. Haj-viken. Förtroenden. Förberedelser till vintern. Den fula årstidens tidiga inträde. Stark köld. Arbeten inomhus. Efter sex månader. Ett fotografiskt negativ. Oväntad tilldragelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, midt i gapet, min raska Nab, — svarade
Harbert, — men du är väl inte rädd för, att det skall
tillslutas öfver oss, eller hur?
— Nej, herr Harbert, — genmälde Nab, — men
ändå kan jag inte rigtigt med denna vik! Den har en
otäck fysionomi!
— Se så, — utropade Pencroff, — nu står Nab och
förklenar min vik, i samma ögonblick jag funderar på
att låta Amerika få heder af den!
— Men vattnet är väl åtminstone djupt här, —
frågade ingeniören, — ty hvad som är nog för
Bonadventures köl, förslår inte för våra jernfartyg.
— Det är lätt att förvissa sig om, — svarade Pencroff.
Och matrosen utkastade ett långt rep, hvilket
tjenade honom såsom lodlina, och i hvars ända var fäst ett
jernstycke. Detta rep mätte omkring nittio meter, och
det upprullades helt och hållet utan att nå botten.
— Godt, — sade Pencroff, — då kunna våra
pansarklädda fartyg komma hit! De skola inte stöta på
grund!
— Ja, — sade Cyrus Smith, — det är en verklig
afgrund denna vik, men då man tar i betraktande
Lincoln-öns plutoniska ursprung, är det ingenting underligt,
att hafsbottnen har dylika fördjupningar.
— Man skulle äfven, — anmärkte Harbert, — kunna
säga, att dessa murar blifvit huggna lodrätt, och jag tror
till och med, att Pencroff inte skulle nå botten invid
dem med en fem eller sex gånger så lång lodlina.
— Allt det der är godt och väl, — sade
korrespondenten, — men jag skulle vilja göra Pencroff
uppmärksam på en sak, och det är, att det fattas någonting
vigtigt i hans hamn.
— Och hvad då, herr Spilett?
— En öppning i lava-murarna, hvarigenom man
skulle kunna komma in till det inre af ön. Jag ser inte
en enda punkt, der man kan få fotfäste!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
