- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
509

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)




ingeniören, — hur det kunnat gå för sig, att jag, efter
att ha fallit i hafvet, blifvit återfunnen en fjerdedels mil
inne i landet, och utan att jag vetat det minsta om
denna förflyttning?

— Såvida ni inte, då ni var afsvimmad . . ., —
sade Pencroff.

— Det är inte antagligt, — svarade ingeniören.
— Men låtom oss gå vidare! Ha ni kunnat förstå, hur
Top lyckades upptäcka er tillflyktsort på fem mils
afstånd från grottan, hvari jag låg?

— Hundens instinkt . . ., — svarade Harbert.

— En besynnerlig instinkt, — anmärkte
korrespondenten, — då Top, trots regnet och stormen den natten,
framkom till Spiseln torr och utan en enda smutsfläck!

— Men vidare! — återtog ingeniören. — Ha ni
förstått, huru vår hund på ett så besynnerligt sätt kunde
uppkastas ur Grant-sjön efter sin strid med dugongen?

— Nej, inte just, det medger jag, — svarade
Pencroff, — och såret, som dugongen hade i sidan — ett
sår, hvilket tycktes ha blifvit gjordt med ett hvasst
verktyg —, låter lika litet förklara sig.

— Låtom oss gå än vidare, — återtog Cyrus Smith.

— Kunnen I förstå, mina vänner, huru detta blyhagel
kunde finnas i kroppen på pekari-ungen; huru denna
koffert uppkastades på stranden i en så lycklig stund, utan
att minsta tecken till skeppsbrott kunde spåras; huru
denna butelj, som innehöll papperslappen, föll i våra
händer så lägligt vid vår första utflygt på Bonadventure;
huru vår kanot, efter att ha slitit af sin tross, kom
utför Barmhertighetens flod just i det ögonblick, då vi
behöfde den; huru, sedan aporna inkräktat Granite-House,
stegen just i rätta stunden nedrullades från vår bostad;
huru slutligen papperslappen, som Ayrton påstår sig
aldrig ha skrifvit, fallit i våra händer?

Cyrus Smith hade nu, utan att glömma en enda,
uppräknat de sällsamma tilldragelser, som timat på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:46:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free