- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
511

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)




— Vi ha inte lemnat Granite-House, — svarade
Cyrus Smith; — om en eld synts på kusten, har en
annan hand än vår upptändt den!

Pencroff, Harbert och Nab voro liksom slagna af
åskan. Det var omöjligt, att de råkat ut för en
synvilla, och de hade tydligen sett en eld på Lincoln-ön
natten mellan den 19 och 20 Oktober!

Ja, de måste komma öfverens derom, en hemlighet
förelåg här. Ett oförklarligt inflytande — synbarligen
gynsamt för nybyggarna, men högst retsamt för deras
nyfikenhet — förmärktes på Lincoln-ön. Fans då något
väsen, som gömde sig i dess djupaste tillflyktsorter? Se
der, hvad man måste veta till hvad pris som helst!

Cyrus Smith erinrade äfven sina kamrater om den
besynnerliga hållning, Jup och Top intogo, då de ströko
omkring öppningen af brunnen, som satte Granite-House
i förbindelse med hafvet, och han omtalade nu, att han
undersökt denna brunn utan att der upptäcka något
misstänkt. Resultatet af detta samtal blef ett af alla
koloniens medlemmar fattadt beslut att fullständigt
genomleta ön, så snart den vackra årstiden återkommit.

Men alltifrån denna dag hade Pencroff en
bekymmersam uppsyn. Denna ö, hvilken han ansåg såsom sin
personliga egendom, tyckte han sig ej längre rå om
uteslutande, utan dela den med en annan, hvars herravälde
han, med eller mot sin vilja, kände sig underkastad.
Nab och han samtalade ofta om dessa oförklarliga saker,
och då båda af naturen voro särdeles begifna på det
underbara, voro de icke sena att tro Lincoln-ön lyda under
någon öfvernaturlig magt.

Emellertid hade den kalla årstiden inträdt med Maj
månad — den norra zonens November. Vintern tycktes
blifva sträng och tidig, hvarför också vinterarbetena utan
dröjsmål återupptogos.

För öfrigt voro nybyggarna väl förberedda att
mottaga denna vinter, hur sträng den än månde blifva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:46:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free