Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Öfverläggning. Aningar. Ett förslag af Ayrton. Man antager det. Ayrton och Pencroff på Räddningens holme. Straffångar från Norfolk. Deras planer. Hjeltemodigt försök af Ayrton. Hans återkomst. Sex mot femtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Allt, Pencroff, — svarade Cyrus Smith, — och
vi ha intet medel att hindra dem derifrån.
— Äro de talrika? — det är frågan, — sade nu
korrespondenten. — Äro de blott ett dussin, skola vi
kunna hejda dem; men fyrtio, femtio, kanske flera! . . .
— Herr Smith, — sade nu Ayrton, hvilken
närmade sig ingeniören, — vill ni bevilja mig en sak?
— Hvilken, min vän?
— Att jag får begifva mig till fartyget för att
förvissa oss om, hur stor besättning det har.
— Men, Ayrton . . ., — svarade ingeniören tvekande,
— ni skall äfventyra ert lif . . .
— Hvarför inte, min herre?
— Det går utöfver er pligt.
— Jag har mer att göra än min pligt, — svarade
Ayrton.
— Ni skulle med pirogen fara ut till fartyget? —
frågade Gideon Spilett.
— Nej, min herre, men jag skall simma dit.
Pirogen duger inte här vid lag, der en menniska kan smyga
sig fram i vattenbrynet.
— Men vet ni då, att briggen ligger en och en
qvarts mil från kusten? — sade Harbert.
— Jag är god simmare, herr Harbert.
— Det är att våga ert lif, säger jag er, — återtog
ingeniören.
— Betyder föga, — svarade Ayrton. — Herr Smith,
jag begär detta af er såsom en nåd. Kanske har jag
häri ett medel att upprätta mig i mina egna ögon.
— Gå då, Ayrton, — inföll ingeniören, som väl
visste, att ett afslag djupt skulle hafva sårat den forna,
nu åter hederlig menniska blifna brottslingen.
— Jag skall följa med er, — sade Pencroff.
— Ni misstror mig! — svarade Ayrton lifligt.
Derefter tillade han mera ödmjukt:
— Ack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
