Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Öfverläggning. Aningar. Ett förslag af Ayrton. Man antager det. Ayrton och Pencroff på Räddningens holme. Straffångar från Norfolk. Deras planer. Hjeltemodigt försök af Ayrton. Hans återkomst. Sex mot femtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— ehuru detta är sällsynt — lyckas flera af dem — trots
den ytterliga vaksamhet, hvarför de äro föremål — rymma
genom att bemägtiga sig fartyg, som de oförmodadt
öfverfalla, och hvarmed de sedan genomströfva de
polynesiska arkipelagerna.
Så hade denna Bob Harvey och hans kamrater gjort.
Så hade Ayrton en gång velat göra. Bob Harvey hade
bemägtigat sig briggen Speedy, då den låg för ankar
utanför Norfolk; besättningen hade blifvit mördad, och
sedan ett år tillbaka genomströfvade denna brigg, efter
att hafva förvandlats till ett sjöröfvarefartyg, Stilla
hafvet under befäl af Harvey, fordom sjökapten, nu
sjöröfvare och väl bekant för Ayrton.
De flesta sjöröfvarena voro samlade i akterkajutan,
men några lågo utsträckta på däcket och pratade med
hög röst.
Medan samtalet fortgick, alltjemt under skratt och
libationer, fick Ayrton veta, att blott slumpen fört Speedy
i sigte af Lincoln-ön. Bob Harvey hade aldrig hittills
satt foten i land der, men såsom Cyrus Smith anat, hade
han, då han fann i sin väg detta okända land, hvaraf
intet spår syntes på kartan, uppgjort planen att besöka
det och att vid behof, om det föll honom i smaken, deraf
göra en anlöpningshamn för briggen.
Hvad beträffar den på Speedy hissade svarta
flaggan och det afskjutna kanonskottet, såsom örlogsmän
bruka göra, då de hissa sin flagga, var det blott tomt
skryt af sjöröfvarena. Det var icke någon signal, och
ingen förbindelse existerade ännu mellan rymmarna från
Norfolk och Lincoln-ön.
Nybyggarnas område hotades alltså af en oerhörd
fara. Tydligen kunde ön, med sin tillgång på sött
vatten, sin lilla hamn, sina mångfaldiga resurser, som
nybyggarna tillgodogjort sig så väl, och sitt Granite-House
ej annat än passa bra för sjöröfvarena; i deras händer
skulle den blifva en ypperlig tillflyktsort, och just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
