Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Öfverläggning. Aningar. Ett förslag af Ayrton. Man antager det. Ayrton och Pencroff på Räddningens holme. Straffångar från Norfolk. Deras planer. Hjeltemodigt försök af Ayrton. Hans återkomst. Sex mot femtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För dem var det ej möjligt att tvifla längre.
Öfverraskad af sjöröfvarena, hade Ayrton blifvit dödad af
dem, och kanske ämnade dessa uslingar begagna sig af
natten för att göra en landstigning på ön!
En halftimme förflöt under dödlig ångest. Skotten
hade emellertid upphört, och hvarken Ayrton eller
Pencroff syntes till. Var alltså holmen öfversvämmad? Borde
man icke skynda till Ayrtons och Pencroffs hjelp? Men
på hvad sätt? Hafvet, som nu stigit, gjorde det
omöjligt att vada öfver sundet. Pirogen fans icke längre
der! Må man döma om den förfärliga oro, som
bemägtigade sig Cyrus Smith och hans kamrater!
Slutligen, inemot en halftimme efter midnatt, lade
en pirog med två man om bord till vid stranden. Det
var Ayrton, lindrigt sårad i Axeln, och Pencroff, frisk
och välbehållen, som deras vänner slöto i sina öppna
armar.
Alla togo genast sin tillflykt till Spiseln. Der
berättade Ayrton, hvad som tilldragit sig, och förteg icke
den plan att spränga krutdurken i luften, som han
försökt utföra.
Allas händer sträcktes mot Ayrton, hvilken icke
fördolde, huru allvarsam ställningen var. Sjöröfvarena
hade blifvit varnade. De visste, att Lincoln-ön var
bebodd. De skulle icke landstiga der annat än manstarka
och väl beväpnade. De skulle icke hafva försyn för
något. Fölle nybyggarna i deras händer, kunde de icke
vänta sig någon barmhertighet!
— Nå väl, vi skola dö som män! — sade
korrespondenten.
— Låtom oss gå in och vaka! -— svarade ingeniören.
— Ha vi någon utsigt att komma ur den här
klämman, herr Smith? — frågade matrosen.
— Ja, Pencroff!
— Hm, sex mot femtio!
— Ja, sex — utan att räkna —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
