Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Nybyggarna på stranden. Ayrton och Pencroff taga hand om bergningsarbetet. Samtal under frukosten. Pencroffs resonnemang. Noggrann undersökning af briggens skrof. Krutdurken orörd. De nya rikedomarna. De sista spillrorna. Ett stycke af en sprängd cylinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man finge till och med skynda sig att berga spillrorna
efter detsamma, ty snart komme det att försvinna i den
rörliga sanden i sundet.
Klockan var 5 på eftermiddagen. Dagen hade varit
hård för arbetarna. De åto med strykande matlust, och
så trötta de än voro, kunde de efter middagen icke
motstå begäret att undersöka de lådor, som utgjorde
Speedys last.
Största delen af dem innehöll färdiga kläder, hvilka,
såsom man kan föreställa sig, blefvo välkomna. Der
hade man nog för att kläda en hel koloni, linne för alla
ändamål, skodon för alla slags fötter.
— Nu äro vi öfverrika! — utropade Pencroff. —
Men hvad skola vi göra med allt det der?
Och i hvarje ögonblick skallade den förtjusta
matrosens hurrarop, då han upptäckte romkaggar,
tobaksfjerdingar, skjutvapen och stickvapen, bomullsbalar,
åkerbruksredskap, verktyg för timmermän, snickare och
smeder, lådor med alla slags frön, som icke undergått
någon förändring under den korta tid de legat i vattnet.
Ack, hvad dessa saker skulle hafva kommit väl till pass
två år förut! Men till och med nu, då dessa händiga
nybyggare sjelfva skaffat sig verktyg, funno dessa
rikedomar sin användning.
Utrymme fattades icke i Granite-Houses
förrådsrum, men denna dag kunde man icke magasinera allt,
ty tiden räckte icke till. Man fick likväl icke glömma,
att de sex öfverlefvande af Speedys besättning kommit
i land på ön, att de sannolikt voro banditer af första
rangen, och att man måste vara på sin vakt mot dem.
Ehuru bron öfver Barmhertighetens flod och de mindre
broarna voro uppdragna, skulle dessa straffångar icke
låta sig bringas i förlägenhet af en flod eller bäck, och
drifna af förtviflan, kunde sådana skurkar blifva
fruktansvärda.
Längre fram finge man se, hvad man borde taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
