Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Ingeniörens försäkringar. Granite-House befästes. De fyra projektilerna. Apropos de öfverlefvande straffångarna. Ayrtons tvekan. Cyrus Smiths ädelmodiga känslor. Pencroff förbittrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Pencroff, — sade nu ingeniören, — ni har ofta
visat mycken eftergifvenhet för mina råd. Vill ni i
detta fall ännu en gång rätta er efter mig?
— Jag skall göra som ni vill, herr Smith, —
svarade matrosen, som ingalunda var öfvertygad.
— Nå väl, låtom oss vänta och inte anfalla, förrän
vi blifva anfallna.
Sålunda bestämdes det uppförande, man borde
iakttaga gentemot sjöröfvarena, ehuru Pencroff spådde intet
godt deraf. Man skulle icke anfalla dem, men man skulle
vara på sin vakt. Ön var emellertid stor och fruktbar.
Om någon hederskänsla fans qvar på djupet af dessa
uslingars själ, kunde de kanske bättra sig. Låg det icke
i deras välförstådda intresse att under de förhållanden, i
hvilka de nu lefde, börja ett nytt lif? I hvad fall som
helst — var det icke blott af mildhet man kunde vänta
något? Nybyggarna skulle kanske icke längre såsom
förut kunna gå och komma utan misstroende. Hittills
hade de blott haft att skydda sig mot vilddjuren, och nu
ströfvade sex straffångar — kanske af värsta slaget —
omkring på deras ö. Detta var en allvarsam sak utan
tvifvel, och för mindre oförfärade män skulle det hafva
varit en källa till ständig oro.
Hvem vet! För närvarande hade nybyggarna rätt
mot Pencroff. Skulle de få rätt också i framtiden? Det
finge man se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
