Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Korrespondenten och Pencroff i corralen. Harbert flyttad. Matrosens förtviflan. Korrespondentens och ingeniörens öfverläggning. Sjukdomens behandling. Man fattar åter något hopp. Huru underrätta Nab? Säker och trogen budbärare. Nabs svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men Nab? — upprepade ingeniören. — Nu ha
tjugufyra timmar förgått, utan att han fått veta något
om oss! Han skall försöka komma hit!
— Och då han skall vara ännu mindre på sin vakt
än vi, — svarade Gideon Spilett, — skall han blifva
dödad!
— Ges det då intet medel att varna honom?
Medan ingeniören öfvervägde detta, föllo hans
blickar på Top, hvilken, gående fram och tillbaka, tycktes
säga: — Är inte jag här?
— Top! — utbrast Cyrus Smith.
Djuret gjorde ett språng vid sin husbondes kallelse.
— Ja, Top skall gå! — sade korrespondenten,
hvilken förstått ingeniören. — Top skall komma fram, der
vi inte skola kunna komma fram! Han skall till
Granite-House föra nyheter från corralen och tillföra oss
sådana från Granite-House!
— Fort! — svarade Cyrus Smith, — fort!
Gideon Spilett hade hastigt lösryckt ett blad ur sin
annotationsbok, och han skref derpå följande rader:
— Harbert sårad. Vi äro i corralen. Var på din
vakt. Lemna icke Granite-House. Hafva straffångarna
visat sig i omgifningarna? Svar med Top.
Detta lakoniska bref innehöll allt, hvad Nab borde
veta, och frågade honom på samma gång om allt, hvad
som var af intresse för nybyggarna att lära känna. Det
hopviktes och fästes vid Tops halsband så, att det lätt
föll i ögonen.
— Top, min hund, — sade nu ingeniören, i det han
smekte djuret. — Nab, Top! Nab! Spring, spring!
Top gjorde ett skutt vid dessa ord. Han förstod,
han anade, hvad man fordrade af honom. Vägen från
corralen kände han väl till. På mindre än en timme
kunde han tillryggalägga densamma, och man hade skäl
att hoppas, att Top, springande i gräset och
skogsbrynet, kunde obemärkt taga sig fram der, hvarest hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
