Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Brottslingarna i närheten af corralen. Provisorisk installation. Fortsättning af Harberts behandling. Pencroffs första glädjeyttringar. Återblick på det förflutna. Hvad framtiden bär i sitt sköte. Cyrus Smiths tankar i detta hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högra strand och kommit till Franklin-bergets
sidogrenar, mellan hvilka de helt naturligt sökt sig en
tillflyktsort, och sedan hade det icke dröjt länge, innan de
upptäckte corralen, hvilken då var obebodd. Der hade de
sannolikt slagit sig ned för att afvakta det rätta
ögonblicket att utföra sina planer, öfverraskade genom
Ayrtons ankomst, hade de likväl kunnat bemägtiga sig den
olyckliga, och — det öfriga kunde lätt gissas.
Nu ströko straffångarna — visserligen reducerade
till fem, men väl beväpnade — omkring i skogarna, och
att våga sig in der, det var att utsätta sig för deras
skott utan att ega någon möjlighet hvarken att värja
sig för eller afvända dem.
— Vi kunna för närvarande ej göra annat än vänta!
— upprepade Cyrus Smith. — Då Harbert blir frisk,
skola vi på ön anordna en allmän hetsjagt efter dessa
straffångar och utkräfva hämnd af dem. Det skall blifva
målet för vår stora expedition på samma gång . . .
— Som vi skola försöka upptäcka vår
hemlighetsfulla beskyddare, — tillade Gideon Spilett, fullbordande
ingeniörens mening. — Ah, det måste erkännas, min
bästa Cyrus, att denna gång har hans beskydd svikit oss,
och det just i det ögonblick, då vi skulle bäst behöft det!
— Hvem vet! — svarade ingeniören.
— Hvad menar ni? — frågade ingeniören.
— Att vi ännu inte nått slutet för våra
vedermödor, min kära Spilett, och att hans mägtiga mellankomst
kanske än en gång skall få tillfälle att uppenbara sig.
Men det är icke fråga härom nu. Harberts lif framför
allt!
Detta var nybyggarnas enda, smärtsammaste tanke.
Några dagar förgingo, och den stackars gossens tillstånd
hade lyckligtvis icke blifvit sämre. Men att tiden fått
magt med sjukdomen, var mycket. Det kalla vattnet,
som alltjemt hölls vid lämplig temperatur, hade
fullkomligt hindrat såren från att inflammeras. Det föreföll till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
