Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Oförklarlig hemlighet. Harberts tillfrisknande. De delar af ön, som skola undersökas. Förberedelser till afresan. Första dagsresan. Natten. Andra dagsresan. Kaurierna. Strutsparet. Spår i skogen efter fotsteg. Ankomst till Reptil-udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man borde utan tvekan gifva Harbert in detta
pulver. Huru det kommit dit, skulle man diskutera längre
fram.
— Kaffe! — utropade Gideon Spilett.
Några ögonblick derefter bar Nab in en kopp med
den ljumma infusionen. Gideon Spilett kastade deri
omkring ett gram af kininet, och man lyckades få Harbert
att dricka denna mixtur.
Ännu var det tid, ty några spår till det tredje
olycksdigra feberanfallet hade icke visat sig.
Och må det vara tillåtet tillägga — det borde icke
återkomma.
Dessutom hade alla, det bör äfven sägas, åter
fattat hopp. Det hemlighetsfulla inflytandet hade åter gjort
sig gällande, och i sista ögonblicket, då man misströstade
om detsamma!
Efter förloppet af några timmar sof Harbert lugnare.
Nybyggarna kunde nu samtala om, hvad som tilldragit
sig. Den okända hade nu trädt emellan synbarare än
någonsin. Men huru hade han under natten kunnat
tränga ända in i Granite-House? Det var alldeles
oförklarligt, och det sätt, hvarpå "öns genius" gick till väga,
var icke mindre besynnerligt än genien sjelf.
Under denna dag gaf man Harbert in det
svafvelsyrade kininet hvar tredje timme.
Allt ifrån den följande dagen erfor den unga
gossen en viss förbättring. Dock var han icke fullkomligt
botad, och de intermittenta febrarna äro underkastade
talrika och farliga recidiv, men omvårdnad fattades
honom icke. Och vidare hade man ju detta specificum,
och utan tvifvel var den, som ditfört det, ej långt borta.
Slutligen började alla åter hoppas på en lycklig utgång.
Detta hopp blef icke bedraget. Tio dagar derefter
— den 26 December — var Harbert på bättringsvägen.
Han var svag ännu, och en sträng diet hade blifvit
honom ålagd, men intet anfall hade återkommit. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
