Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Undersökning af halfön Serpentine. Läger vid mynningen af Vattenfalls-floden. På sexhundra stegs afstånd från corralen. Rekognoscering företagen af Gideon Spilett och Pencroff. Deras återkomst. Alla följas åt. En öppen port. Ett upplyst fönster. I månskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spår, hur mycken möda man än gjorde sig. Inga
märken efter fotsteg, inga afbrutna grenar, ingen kallnad
aska, inga öfvergifna lägerplatser.
— Detta förvånar mig inte, — sade Cyrus Smith
till sina kamrater. — Straffångarna ha landstigit på ön
i närheten af Vrak-udden, och de ha genast kastat sig
in i Den fjerran vesterns skog, efter att ha öfvergått
Brandgås-träsket. De ha alltså följt nästan samma väg,
som vi togo, då vi lemnade Granite-House. Här ha vi
förklaringen till de spår, vi funnit. Men då straffångarna
kommo till vestra kusten, insågo de mer än väl, att de
icke kunde finna någon lämplig tillflyktsort der, och då
de derför begåfvo sig vidare mot norr, var det, som de
upptäckte corralen.
— Och kanske ha de återvändt dit, — sade
Pencroff.
— Jag tror det inte, — svarade ingeniören, — ty
de böra väl antaga, att våra efterforskningar skola
rigtas åt detta håll. Corralen är för dem blott en
provianteringsort och inte en ständig lägerplats.
— Jag är af er åsigt, — sade korrespondenten, —
och enligt min tanke är det bland Franklin-bergets
förgreningar, som straffångarna sökt en tillflyktsort.
— I så fall, herr Smith, gå vi rakt på corralen! —
utropade Pencroff. — Vi måste komma till ett slut med
den här affären, och hittills ha vi förspilt vår tid!
— Nej, min vän, — svarade ingeniören. — Ni
glömmer, att det ligger i vårt intresse att få veta, om
inte Den fjerran vesterns skog innesluter någon
menniskoboning. Vår utflygt, Pencroff, har ett dubbelt mål.
Om vi å ena sidan böra straffa brottet, ha vi å den
andra en tacksamhetsskuld att afbörda!
— Det kan man kalla bra taladt, herr Smith! —
svarade matrosen. — Hur som helst, så är det min åsigt,
att vi inte skola få reda på den der herrn, förrän han
sjelf vill det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
