Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Vulkanens återuppvaknande. Den vackra årstiden. Arbetena återupptagas. Aftonen den 15 Oktober. Ett telegram. Ett svar. Man begifver sig till corralen. Breflappen. Den supplementära telegraftråden. Basaltkusten. Vid flod. Vid ebb. Hålan. Ett bländande ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då natten inbröt, voro nybyggarna mycket trötta.
För att hushålla med tiden så mycket som möjligt hade
de förändrat måltidstimmarna — de åto middag kl. 12
och intogo icke qvällsvarden, förrän det blef skymning.
Då begåfvo de sig åter upp i Granite-House och lade sig,
genast de ätit.
Ibland, då samtalet kommit in på något intressant
ämne, gick man till hvila något senare än vanligt.
Nybyggarna samtalade icke sällan om framtiden, och de
språkade gerna om de förändringar, en tur med skonerten
till närmast liggande land skulle medföra i deras
belägenhet. Men bland alla dessa planer var dock alltid
tanken, att man en gång skulle återvända till Lincoln-ön,
den förherskande. Aldrig skulle de öfvergifva denna
koloni, som de grundlagt med så stora ansträngningar
och så mycken framgång, och hvaråt förbindelsen med
Amerika skulle gifva en ny utveckling.
Isynnerhet Pencroff och Nab hoppades att få sluta
sina dagar der.
— Harbert, — sade matrosen, — ni skall väl aldrig
öfvergifva Lincoln-ön?
— Aldrig, Pencroff, och isynnerhet om du besluter
dig för att stanna qvar här!
— Det är öfverenskommet, min gosse, — svarade
Pencroff, — jag skall vänta på er! Ni skall komma
tillbaka med hustru och barn, och af dem skall jag göra
rigtiga muntergökar!
— Det är öfverenskommet. — svarade Harbert
skrattande och rodnande på samma gång.
— Och ni, herr Smith, — återtog den hänryckta
Pencroff, — ni skall bli Lincoln-öns guvernör! Hör på,
hur många invånare kan den föda? Tiotusen åtminstone!
På detta sätt samspråkade man, man lät Pencroff
hållas, och hur det var, slutade korrespondenten med att
grundlägga en tidning. The New-Lincoln Herald.
Så är det med menniskohjertat! Behofvet af att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
