Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Vulkanens återuppvaknande. Den vackra årstiden. Arbetena återupptagas. Aftonen den 15 Oktober. Ett telegram. Ett svar. Man begifver sig till corralen. Breflappen. Den supplementära telegraftråden. Basaltkusten. Vid flod. Vid ebb. Hålan. Ett bländande ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkomma något, som fortvarar, som öfverlefver henne,
är beviset på menniskans öfverlägsenhet öfver allt, som
lefver här nere. Det är detta, som grundlagt hennes
herravälde, och det är detta, som rättfärdigar detsamma
i hela verlden!
Hvem vet, om icke också Jup och Top hade sin lilla
framtidsdröm!
Ayrton, alltid tystlåten, sade, att han önskade återse
lord Glenarvan och visa alla, att han blifvit
återupprättad.
En afton, det var den 15 Oktober, hade samtalet,
som vändt sig om utsigterna för framtiden, dragit längre
ut på tiden än vanligt. Klockan var 9 på aftonen.
Redan tillkännagåfvo långa, illa undertryckta gäspningar,
att det var tid att gå till hvila, och Pencroff var just på
väg till sin säng, då den i stora salen befintliga
elektriska klockan plötsligt ringde.
Alla — Cyrus Smith, Gideon Spilett, Harbert,
Ayrton, Pencroff, Nab, — voro samlade der. Ingen af
nybyggarna fans alltså i corralen.
Cyrus Smith hade rest sig upp. Hans kamrater
betraktade hvarandra, troende att de hört miste.
— Hvad vill det säga? — utropade Nab. — Är
det djefvulen som ringer?
Ingen svarade.
— Det stormar ute, — anmärkte Harbert. — Kan
inte elektricitetens inflytande . . .?
Harbert fick icke tala ut. Ingeniören, på hvilken
allas blickar voro rigtade, skakade nekande på hufvudet.
— Låtom oss vänta, — sade nu Gideon Spilett.
— Är det en signal, så skall den, som gifvit den, nog
upprepa den.
— Men hvem vill ni då, det skall vara? — utbrast
Nab.
— Men, — svarade Pencroff, — den, som . . .
Matrosens ord afbrötos genom en ny ringning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
