Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Vulkanens återuppvaknande. Den vackra årstiden. Arbetena återupptagas. Aftonen den 15 Oktober. Ett telegram. Ett svar. Man begifver sig till corralen. Breflappen. Den supplementära telegraftråden. Basaltkusten. Vid flod. Vid ebb. Hålan. Ett bländande ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
håligheter, som den vulkaniska elden åstadkommit, befann sig
säkert den okändas hittills förgäfves sökta bostad.
Himlen liknade nu ett lågande haf. Den ena
blixten följde omedelbart på den andra. Flera träffade
vulkanens spets och rände ned i kratern genom den tjocka
röken. Ibland skulle man kunnat tro, att berget utspydde
lågor.
Något före kl. 10 hade nybyggarna uppnått de höga
klippmassor, som beherskade oceanen i vester. Vinden
var nu starkare. Bränningen röt ett hundra femtio
meter nedanför dem.
Cyrus Smith beräknade, att han och hans kamrater
tillryggalagt en sträcka af en och en half mil från
corralen.
Här fördjupade sig tråden bland klipporna, i det den
gick ned i en temligen starkt sluttande, smal och
nyckfullt slingrande ravin.
Nybyggarna nedstego i densamma med fara att
förorsaka ett ras af de osäkert hvilande klippblocken och
sålunda nedstörta i hafvet. Nedstigandet var ytterst
farligt, men de brydde sig icke derom, de voro icke längre
herrar öfver sig sjelfva, och en oemotståndlig magt drog
dem till denna hemlighetsfulla punkt, liksom magneten
drager jernet till sig.
Också nedstego de nästan utan att sjelfva veta huru
genom denna ravin, hvilken det till och med vid full dager
skulle hafva varit nästan omöjligt att komma ned genom.
Stenarna rullade och lyste såsom flammande meteorer,
när de passerade ljuszonerna. Cyrus Smith gick i
spetsen och Ayrton sist. Här framskredo de steg för steg,
der hasade de sig utför ett glatt klippblock, hvarefter de
reste sig upp och fortsatte vandringen.
Sedan tråden gjort en tvär böjning, befann den sig
vid klipporna på stranden, hvilka vid flodtid borde badas
af oceanen. Nybyggarna stodo nu nedanför basaltmuren.
Der böjde sig ett smalt bröstvärn, som gick horisontalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
