Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Kapten Nemo. Hans första ord. En frihetshjeltes historia. Hatet mot inkräktarna. Hans kamrater. Undervattens-lif. Ensam. Nautilus' sista tillflykt på Lincoln-ön. Öns hemlighetsfulla genius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har intet namn, min herre!
— Jag känner er! — svarade Cyrus Smith.
Kapten Nemo fäste en glödande blick på ingeniören,
som om han velat tillintetgöra honom.
Derefter sjunkande tillbaka på divanens kuddar,
mumlade han för sig sjelf:
— Hvad betyder det i det hela taget, jag skall
snart vara död!
Cyrus Smith gick fram till kapten Nemo, och
Gideon Spilett fattade hans hand, hvilken han fann
brännande het. Ayrton, Pencroff, Harbert och Nab höllo sig
på vördnadsfullt afstånd i ett hörn af denna ståtliga
salong, hvari luften var mättad med elektriskt fluidum.
Kapten Nemo hade emellertid genast dragit handen
tillbaka, och med ett tecken bad han ingeniören och
korrespondenten att sätta sig.
Alla betraktade honom med verklig rörelse. Det
var då denna man, de kallade "öns genius", denna
mägtiga varelse, hvars mellankomst i så många fall visat sig
så verksam, denna välgörare, hvilken de voro skyldiga
så mycken tacksamhet! Framför sina ögon hade de blott
en menniska i stället för ett väsen, i hvilket Pencroff
och Nab trott sig skola finna nästan en gud, och denna
man var nu nära att dö!
Men huru kom det sig, att Cyrus Smith kände
kapten Nemo? Hvarför hade denna senare rest sig upp så
häftigt, då han hörde uttalas detta namn, som han borde
tro vara okändt för alla?
Kaptenen hade åter tagit plats på divanen, och
stödjande sig på armbågen, betraktade han ingeniören,
hvilken satt sig bredvid honom.
— Ni känner det namn, jag burit, min herre? —
frågade han.
— Jag känner det, — svarade Cyrus Smith, —
liksom jag känner namnet på denna beundransvärda
undervattensapparat . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
