Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Kapten Nemo. Hans första ord. En frihetshjeltes historia. Hatet mot inkräktarna. Hans kamrater. Undervattens-lif. Ensam. Nautilus' sista tillflykt på Lincoln-ön. Öns hemlighetsfulla genius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kämpade öppet. Ett pris blef satt på hans hufvud, och om
det också icke fans en förrädare att utlemna detsamma,
betalade hans moder, hans fader, hans hustru, hans barn
för honom, till och med innan han visste, hvilka faror
de lupo för hans skull.
Det rätta hade äfven denna gång fallit for styrkan.
Men civilisationen ryggar aldrig tillbaka. Sepoyerna
blefvo besegrade, och de gamla rajahernas land föll
tillbaka under Englands än strängare välde.
Prins Dakkar, som icke kunnat dö, återvände till
Bandelkands berg. För framtiden ensam och intagen af
en ytterlig vedervilja för allt, som bar namnet menniska,
af hat och afsky för den civiliserade verlden och önskande
fly den för alltid, realiserade han spillrorna af sin
förmögenhet, samlade ett tjugutal af sina trognaste
kamrater, och en dag voro de allesammans försvunna.
Hvar hade då prins Dakkar att söka det oberoende,
som den bebodda verlden vägrade honom? I vattnet, i
hafvets djup, dit ingen kunde följa honom.
Vetenskapsmannen trädde nu i stället för krigaren.
På en öde ö i Stilla hafvet anlade han ett skeppsvarf,
och der byggdes en undervattensbåt efter hans plan.
Elektriciteten, af hvars omätliga mekaniska kraft han,
genom medel, som skola blifva kända en dag, vetat att
draga nytta, och som han hemtade ur outsinliga källor,
användes till alla hans apparats behof — såsom
frambringare af rörelse, ljus och värme. Hafvet med dess
oändliga skatter, dess myriader fiskar, dess skördar af
hafstång och sargasso, dess ofantliga mammiferer
äfvensom icke endast allt, hvad naturen framalstrar, utan
äfven allt, hvad menniskorna förlorat i dess djup, sörjde
i rikt mått för prinsens och hans besättnings behof —
och härigenom kunde hans lifligaste önskan uppfyllas —
den, att icke nödgas hafva någon förbindelse med
jordens länder. Han gaf sin undervattensapparat namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
