Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Kapten Nemo. Hans första ord. En frihetshjeltes historia. Hatet mot inkräktarna. Hans kamrater. Undervattens-lif. Ensam. Nautilus' sista tillflykt på Lincoln-ön. Öns hemlighetsfulla genius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derefter tillade han med lugnare röst:
— Jag hade rättvisan och rätten på min sida. Jag
har öfverallt gjort godt, der jag kunnat, men äfven ondt,
då jag tvungits dertill. Rättvisan är inte alldeles
detsamma som skonsamhet!
Några ögonblicks tystnad följde på dessa ord, och
kapten Nemo sade ännu en gång:
— Hvad är er tanke om mig, mina herrar?
Cyrus Smith räckte kaptenen handen och svarade
på hans fråga med allvarsam röst:
— Kapten, ni har haft orätt deri, att ni trott er
kunna återuppväcka det förflutna till lifvet, och ni har
kämpat mot det nödvändiga framåtskridandet. Det var
ett af dessa misstag, som somliga beundra och andra
tadla, men hvaröfver Gud ensam är domare, och som
menniskoförnuftet bör tillgifva. Den som bedrager sig
i en afsigt, som han tror vara god, honom kan man
bekämpa, men man upphör inte att högakta honom. Ert
misstag hör till dem, som inte utesluta beundran, och
ert namn har ingenting att frukta af historiens dom.
Den älskar heroiska dårskaper, på samma gång den
fördömer de resultat, de medföra.
Kapten Nemos bröst höjdes, och han sträckte
handen mot himlen.
— Har jag haft rätt, har jag haft orätt? —
mumlade han.
Cyrus Smith återtog:
— Alla stora handlingar återvända till Gud, ty de
komma från honom! Kapten Nemo, de hederliga
menniskor, som stå här inför er, som ni har hjelpt, skola
alltid begråta er!
Harbert hade närmat sig kaptenen. Han föll på
sina knän, fattade hans hand och kysste den.
En tår stal sig fram ur den döendes öga.
— Var välsignad, mitt barn! — sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
