- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
710

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Kapten Nemos sista stunder. En döendes sista vilja. Ett minne åt hans vänner för en dag. Kapten Nemos likkista. Några råd till nybyggarna. Det sista ögonblicket. I hafvets djup

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)




FEMTIONIONDE KAPITLET.



Kapten Nemos sista stunder. — En döendes sista vilja. — Ett
minne åt hans vänner för en dag. — Kapten Nemos likkista. — Några
råd till nybyggarna. — Det sista ögonblicket. — I hafvets djup.


Dagen hade grytt. Ingen ljusstråle inträngde
likväl i denna djupa krypta, hvars öppning stängdes af
hafvet, ty det var flod i detta ögonblick. Men det
artificiella ljus, som i långa knippen utströmmade genom
Nautilus’ sidor, hade icke försvagats, och vattenytan
omkring den simmande apparaten strålade alltjemt i
brokig glans.

En ytterlig matthet bemägtigade sig nu kapten
Nemo, hvilken sjunkit tillbaka på divanen. Man kunde
icke tänka på att flytta honom till Granite-House, ty
han hade tillkännagifva, att han ville förblifva bland
dessa Nautilus’ underverk, som icke skulle kunnat
betalas med millioner, och der afvakta döden, hvilken inom
kort skulle infinna sig.

Under en temligen lång dvala, som beröfvade den
sjuka nästan allt medvetande, observerade Cyrus Smith
och Gideon Spilett uppmärksamt hans tillstånd. Det
syntes tydligt, att kaptenens lif slocknade så småningom.
Styrkan började svika denna fordom så starka kropp,
nu ett bräckligt omhölje för en själ, som stod i begrepp
att flykta. Allt lif var koncentreradt i hjertat och
hufvudet.

Ingeniören och korrespondenten öfverlade med låg
röst. Fans det någon omsorg, de kunde egna denna
döende? Om det var dem omöjligt att rädda honom, kunde
de icke åtminstone förlänga hans lif några dagar? Sjelf
hade han sagt, att det icke fans något botemedel, och
han afvaktade lugnt döden, hvilken han icke fruktade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free