Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET
27
Således var jag lugn för detta heroiska medel till
problemets lösning.
Imellertid förflöt tiden; natten inträdde; bullret på
gatan tystnade; alltjemt lutad öfver sitt papper såg
onkel ingenting, icke ens den goda Martha, som öppnade
dörren till hälften; ban hörde ingenting, ej ens den
hederliga qvinnans ord, då hon sade:
— Kommer herrn att spisa i afton?
Martha måste också gå utan något svar. För min
del hade jag, efter någon tids motstånd, intagits af en
oöfvervinnelig sömnlust, och jag somnade i ett soffhörn,
under det min onkel Lidenbrock alltjemt räknade och
strök ut.
Då jag vaknade följande morgon satt han ännu
outtröttligt vid sitt arbete. Hans röda ögon, hans gulbleka
hy, det af hans feberheta händer oordnade håret och de
purprade kindknotorna talade tillräckligt tydligt om hans
förfärliga kamp med det omöjliga, och under hvilken
själsansträngning, hvilken hjernans öfverretning timmarne hade
förflutit för honom.
Det gjorde mig verkligen ondt om honom. Trots
de förebråelser som jag trodde mig ega rättighet att göra
honom, intogs jag af en viss rörelse. Den stackars
mannen var till den grad intagen af sin idé, att ban glömde
bort att blifva ond. Alla hans kropps- och själskrafter
koncentrerade sig kring en enda punkt, och då de icke
fingo sitt aflopp genom vanliga kanaler, kunde man frukta,
att den onaturliga spänningen hvilket ögonblick som helst
skulle döcla honom.
Jag kunde med en åtbörd, med ett enda ord lossa
det jernband, som omslöt hans hjerna, men jag gjorde
ingenting.
Och likväl hade jag ett godt hjerta. Hvarför var
jag då stum under sådana omständigheter? Det skedde
i min onkels eget intresse.
— Nej, nej, — upprepade jag, — nej, jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
