- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
32

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

TIT,ti JORDENS MEDELPUNKT

SJETTE KAPITLET.

Vid dessa ord gick en rysning genom min kropp.
Imellertid lade jag band på mig, och beslöt till och med
att hålla god min. Blott vetenskapliga argument kunde
hejda professor Lidenbrock. Sådana funnos också, och
ganska goda därtill, mot möjligheten af en dylik resa.
Att begifva sig till jordens medelpunkt! Hvilken
galenskap! Jag sparade min lärdom till ett lägligt tillfälle
och tänkte nu på måltiden.

Det är öfverflödigt att meddela min onkels
vredesutbrott vid åsynen af det odukade bordet. Allt
förklarades. Den goda Martha återfick sin frihet; hon
skyndade till torget, oeh gjorde sin sak så väl, att min
hunger en timme derefter var stillad, och jag åter egnade
min uppmärksamhet åt min belägenhet.

Under måltiden var min onkel nästan glad, och ban
tillät sig till och med lärda skämt, som aldrig äro
särdeles farliga. Efter desserten gaf han mig tecken att
följa med in i hans arbetsrum.

Jag lydde. Han satte sig vid ena- ändan af sitt
skrifbord, och jag vid den andra.

— Axel, — sade ban med temligen mild röst, du
är en mycket kunnig gosse; du har här gjort mig en
oersättlig tjenst, då jag, trött att kämpa förgäfves, stod
i begrepp att öfvergifva denna kombination. Hvart hade
jag förirrat mig? Ingen kan veta det! Jag skall aldrig
glömma detta, min gosse, och du skall hafva din andel
i den ära, vi skola skörda.

, — Seså, — tänkte jag, — nu är han vid godt lynne;
ögonblicket är inne att diskutera denna ära.

— Framför allt, — återtog onkel, — anbefaller
jag dig den fullkomligaste tystlåtenhet, du förstår mig?
Jag saknar icke afundsmän inom den lärda verlden, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free