- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
44

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

TIT,ti JORDENS MEDELPUNKT

pedition! Hon hyste ingen fruktan för att fresta på
äfventyret! Hon dref mig framåt, mig, som hon dock
älskade!

Jag var förvirrad och, hvarför icke säga det, full
af blygsel.

— Graüben, — återtog jag, — få se, om du i
morgon talar på samma sätt.

— I morgon, käre Axel, skall jag tala som i dag.

Vi fortsatte vår väg, Graüben och jag, hållande

hvarandra i handen, men under djup tystnad. Jag var
medtagen af dagens sinnesrörelser.

— Allt sammanräknadt, — tänkte jag, — så är
det ännu långt till den första Juli, och dessförinnan kunna
många händelser inträffa, som kunna böta min onkel fpr
hans vurm att resa under jorden. Natten hade redan
inträdt, då vi hunno till huset vid Königsstrasse. Jag
väntade att finna allt i lugn, min onkel enligt sin vana
liggande i sin säng, och den goda Martha sysselsatt med
det sista damningsbestyret i matsalen.

Men jag hade icke tagit i beräkning professorns
otålighet. Jag fann honom skrikande och gestikulerande
midt ibland en skara bärare, som aflastade en hop varor
i förstugan; den gamla tjenarinnan visste ej, hvart hon
skulle taga vägen.

— Men så kom då, Axel! skynda dig då, olycklige!
— ropade min onkel, så fort han upptäckte mig på långt
håll. Och din kappsäck, som inte är packad och mina
papper, som ej äro ordnade, och min nattsäck, som jag
ej finner nyckeln till, och mina damasker, som inte
komma!

Jag stannade bestört. Rösten svek mig. Knappt
nog förmådde mina läppar framstamma orden:

— Vi skola således resa?

— Ja, olycklige gosse, som går och promenerar i
stället för att vara här.

— Resa? — upprepade jag med svag röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free