Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
51
sak och ville tvinga honom att elda upp utan att
förlora en minut. Kaptenen bad honom gå sin väg.
I Kiel liksom annorstädes måste dock en dag kunna
fördrifvas. Genom att promenera på de grönskande
stränderna af den hafsvik vid hvars ända den lilla staden höjer
sig, och ströfva i de lummiga skogarne, som gifva den
utseende af ett fogelnäste uti en risknippa, genom att
beundra villorna, försedda med hvar sitt lilla badhus,
samt slutligen att gå och svärja, hunno vi slutligen till
klockan tio på aftonen.
Elenoras rökhvirflar utbredde sig i luften; däcket
darrade under maskinens arbete; vi voro om bord och
innehafvare af två bäddar, ordnade i fartygets enda hytt.
Klockan en qvart öfver tio kastades ändarne loss,
och ångaren gled snabbt öfver Stora Belts dystra vågor.
Natten var mörk, med frisk bris och hög sjö; några
eldar syntes från kusten; senare tindrade en blänkfyr,
jag vet ej hvilken, öfver vågorna; det var allt som
stannade i mitt minne af denna första sjöresa.
Klockan sju på morgonen stego vi i land vid Korsör,
en liten stad belägen på vestra kusten af Seeland, der
vi lemnade ångbåten och satte oss på en annan jernväg,
som förde oss tvärs igenom ett landskap som icke var
mindre flackt än de holsteinska slätterna. v
Ännu återstod tre timmars resa för att hinna
Danmarks hufvudstad. Min onkel hade icke tillslutit sina
ögon på hela natten, och jag tror att ban i sin otålighet
sökte pådrifva vaggonen med sina fötter.
Slutligen upptäckte han en flik af hafvet.
— Sundet! — utropade han.
Till venster om oss fans en storartad byggnad, som
liknade ett hospital.
— Det är ett dårhus, — upplyste en af våra
reskamrater.
— Godt, — tänkte jag, — det är just en
inrättning, der vi borde sluta våra dagar! Men huru stort än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
