Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
tit,ti jordens medelpunkt
Med en åtbörd ålade han mig absolut tystnad och
nedsteg derpå i den väntande båten. Jag följde honom,
och kort derefter satte vi foten på Islands jord.
Strax derefter syntes en man med godt utseende
och klädd i generalsuniform; det var den förnämste
överhetspersonen, guvernören på ön, grefve Trampe i egen
person. Professorn såg snart med hvem han hade att
göra; ban lemnade guvernören sina bref från Köpenhamn,
och ett kort samtal uppstod på danska, för hvilket jag
på goda skäl förblef helt och hållet främmande. Men
följden af detta första möte blef att grefve Trampe stälde
sig helt och hållet till professor Lidenbrocks disposition.
Min onkel blef mycket väl emottagen af
borgmästaren Finsen, som till drägten var lika militärisk som
guvernören, men till lynne och befattning också lika fredlig.
Hvad biskopens medhjelpare, herr Pictursson, angick,
så spelade ban sjelf belt och hållet biskop i det nordiska
distriktet, men vi måste för ögonblicket afstå från att
blifva förestälda för honom. Men en älskvärd man, hvars
bistånd blef oss mycket välkommet, var deremot herr
Fridriksson, lärare i naturvetenskap vid Reykiaviks skola.
Denne anspråkslöse lärde talade endast isländska och
latin; han erbjöd mig genast sina tjenster på Horatii språk,
och jag kände strax, att vi voro skapade att förstå
hvarandra. Han var i sjelfva verket den enda person, med
hvilken jag kunde underhålla mig under mitt vistande på
Island.
Af de tre rum, af hvilka hans hus bestod, stälde
den förträfflige mannen två till vårt förfogande, och vi
voro snart installerade der med våra effekter, hvilkas
mängd satte de goda Reykiaviksboarne i någon förundran.
— Nå, Axel, — sade min onkel, — det går bra
och det svåraste är redan undangjordt.
— Hvad, det svåraste? — utropade jag.
— Utan tvifvel; nu hafva vi blott att nedstiga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
