- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
69

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

elfte kahtlet

69

Detta vigtiga samtal afslutades några ögonblick
derefter med varma tacksägelser af den tyske professorn
till den isländske. Under middagens lopp hade min onkel
inhemtat flera vigtiga omständigheter, bland andra
Sak-nussemms historia, anledningen till hans hemlighetsfulla
dokument, liksom att vår värd icke komme att åtfölja
oss på vår expedition och att från och med
morgondagen en vägvisare skulle stå till vår disposition.

ELFTE KAPITLET.

Om aftonen tog jag en kort promenad utefter
Rey-kiaviks stränder och återkom i god tid för att lägga mig
i min säng af tjocka plankor och föll snart i djup sömn.

Då jag vaknade, hörde jag min onkel ifrigt tala i
det angränsande rummet; jag steg genast upp och
skyndade mig till honom.

Han språkade på danska med en högväxt, kraftigt
bildad ung man, som såg ut att besitta ovanliga
kroppskrafter. Hans hufvud var mycket stort; de blåa
ögonen, som syntes mig intelligenta, egde ett drömmande
uttryck; hans långa hår, som till och med i England
skulle ansetts som rödt, föll ned på hans atletiska
axlar. Denne infödings rörelser voro mjuka, men ban rörde
blott obetydligt på armarne, likt en person som icke
kände till eller föraktade åtbördernas språk. Allt hos
honom antydde ett fullkomligt lugnt, icke liknöjdt men
stilla temperament. Man fann, att ban icke begärde något
af andra, att han arbetade efter eget behag och att hans
filosofi här i verlden icke medgaf hvarken förvåning eller
oro. Jag uppfattade dessa skiftningar af isländarens
karakter genom det sätt, hvarpå han åhörde sin
interloku-törs passionerade ordflöde. Han stod med korslagda
armar, orörlig midt under min onkels lifliga gester; för
att vägra en sak nöjde ban sig med att röra hufvudet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free