- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
92

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

tit,ti jordens medelpunkt

— Låt se, — tänkte jag, — vi stå i begrepp att
bestiga Sneffels. Godt! Vi skola besöka dess krater.
Godt! Det hafva andra gjort, utan att dö deraf. Men
det är icke allt. Om det yppar sig en väg för att tränga
ned i jordens inelfvor,, om den olycksfogeln Saknussemm
sagt sant, skola vi förirra oss bland vulkanens
underjordiska gallerier. Och ingenting bekräftar, att Sneffels
är slocknad! Hvem bevisar oss att ej ett utbrott
förestår? Om detta vidunder sofver sedan år 1229, följer
väl deraf, att det inte åter kan vakna? Och om det
vaknar, livad skall det då blifva af oss?

Detta var något att tänka på, och jag tänkte. Jag
kunde inte sofva utan att drömma om eruptioner; med
ett ord: att spela rollen af slagg syntes mig temligen
obehagligt.

Omsider uthärdade jag icke längre, hvarför jag
beslöt att så äntligt som möjligt underställa min onkel
frågan under formen af en fullkomligt osannolik hypotes.

Jag sökte upp honom, delgaf honom mina farhågor
och drog mig derpå litet tillbaka, för att låta honom
brusa upp efter behag.

— Jag har tänkt derpå, — svarade han helt enkelt.

Hvad betydde dessa ord? Skulle han verkligen

vara färdig att lyssna till förnuftets röst? Tänkte han
på att uppskjuta sina planer ? Det kunde man väl knappt
hoppas.

Efter några ögonblicks tystnad, som jag icke
vågade afbryta, återtog han:

— Jag har tänkt derpå. Sedan vår ankomst till
Stapi har jag sysselsatt mig med den allvarsamma fråga,
som du framkastat, ty vi få ej handla oförståndigt.

— Nej, — svarade jag med tonvigt.

— Sneffels har varit stum under sexhundra år, men>
den kan åter upphäfva sin röst. Utbrotten v föregås
alltid af fullkomligt kända fenomen; jag har derför frågat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free