Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
99
en i bergstrakter ofta förekommande optisk synvilla
föreföll mig dess snöhöljda topp vara helt nära; men hvilka
långa.timmar återstodo ej för att uppnå den! Och
framför allt: hvilken möda! Stenarna, som icke
samman-höllos af någon jord, något gräs, rullade undan våra fötter
och försvunno nedåt slättlandet med lavinens hastighet.
På vissa ställen bildade bergets sidor en vinkel af
minst trettiosex grader mot horizontalplanet; det var
omöjligt att klättra uppför dem, dessa ofantliga stenras måste
med stor svårighet kringgås, och vi lemnade dervid
hvarandra ömsesigt bistånd förmedelst våra jernskodda käppar.
Jag bör anmärka, att min onkel så mycket som
möjligt höll sig bredvid mig; han lemnade mig icke ur
sigte, och mången gång förlänade mig hans arm ett
säkert stöd. För egen del hade ban förmodligen en
medfödd känsla af jemvigt, ty ban vacklade ej. Ehuru lastade,
klättrade isländarne med bergsboars vighet uppför
branterna.
Då jag med ögat mätte höjden af Sneffels’ topp,
syntes det mig omöjligt att uppnå den från denna sida,
om ej sidornas lutningsvinkel minskades. Efter en timme
af mödor och vågade språng på det stora snötäcke, som
låg utbredt öfver vulkanens sluttning, stodo vi
oförmodadt framför ett slags trappa, som underlättade vårt
uppstigande. Den var bildad genom en af dessa
stenströmmar, som förorsakas af eruptioner och på isländska
bära namnet af "stinå".
Om icke denna ström blifvit hejdad i sitt lopp
genom bergsluttningens beskaffenhet, skulle den hafva störtat
ned i hafvet och bildat nya öar.
Sådan den var, gagnade den oss imellertid mycket.
Bergets branthet ökades, men denna stentrappa tillät oss
att beqvämt stiga uppåt, till och med så hastigt, att dà
jag ett ögonblick stannat efter, under det mina
följeslagare fortsatte sin vandring, fann jag dem genom
afståndet redan förminskade till mikroskopiska dimensioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
