Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
tit,ti jordens medelpunkt
ställen måste vi binda oss tillsammans med ett långt tåg,
på det den, som möjligen oförmodadt förlorade fotfäste,
skulle hållas uppe af sina följeslagare. Detta var ett
godt försigtighetsmått, som dock icke aflägsnade hvarje
fara.
Imellertid, och oaktadt svårigheten att nedstiga på
sluttningar, som vägvisaren icke kände, skedde färden
utan olyckshändelser, med undantag utaf förlusten af en
tågbundt, som halkade ur händerna på en af isländarna
och på kortaste väg begaf sig ned, till bottnen.
Vid middagstiden hade vi hunnit ned. Jag lyfte
upp hufvudet och såg könens öfre mynning, hvari ett
stycke af himmelen var infattadt, bildande en på ett
sällsamt sätt hopträngd, men nästan fullkomlig cirkel. Blott
på en punkt framstack spetsen af Scartaris, som tycktes
förlora sig i det oändliga.
Vid kraterns botten öppnade sig tre tunnelar, tre
skorstensrör, genom hvilka centralelden vid tiden för
Sneffels’ eruptioner jagade fram sin lava och sina ångor.
Hvartdera af dessa rör höll omkring hundra fot i
diameter och gapade tätt framför våra fötter. Jag egde
icke mod att blicka ned uti dem. Professor Lidenbrock
hade gjort en hastig undersökning rörande deras
fördelning; han flämtade af otålighet och sprang från det ena
till det andra, gestikulerande och mumlande obegripliga
ord. Hans och hans kamrater sutto på lavastycken och
följde noga hans ifriga verksamhet; tydligen trodde de,
att han var vansinnig.
Plötsligt uppgaf min onkel ett rop. Jag trodde,
att ban förlorat fotfäste och fallit ned i något af de
trenne svalgen. Men nej! Jag fann honom med
uppräckta armar och vidt utspärrade ben, stående upprätt
framför en i medelpunkten af kratern liggande
granitklippa, liksom en ofantlig piedestal till en Plutostaty.
Hans utseende visade häpnad, men en häpnad, som snart
lemnade rum för en vansinnig glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
