- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
108

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

tit,ti jordens medelpunkt

sin skugga på marken. Framför allt aftecknade sig
Scar-taris som en brant bergvägg och började sakta vrida sig
med den strålande himlakroppen.

Min onkel vred sig på samma sätt.

Vid middagstiden, då skuggan var som kortast,
snuddade den vid randen af den mellersta öppningen.

— Der är det! utropade professorn, — der är det!
Till jordklotets medelpunkt! — tillade han på danska.

— Framåt! — yttrade vägvisaren lugnt.

— Framåt! — svarade min onkel.

Klockan var 1,13 på middagen.

SJUTTONDE KAPITLET.

Nu började den egentliga resan. Hittills hade
mödorna varit större än svårigheterna, men nu skulle de
senare bokstafligen växa under våra fötter.

Ännu hade jag icke sänkt mina blickar i den
omätliga brunn, hvari jag skulle nedstiga. Ögonblicket var
kommet; ännu kunde jag antingen besluta mig för
företaget eller vägra att försöka på det. Men jag blygdes
för jägaren att draga mig tillbaka. Hans gick så lugnt
in på äfventyret, med sådan likgiltighet, så helt och
hållet obekymrad för hvarje fara, att jag rodnade vid
tanken på att vara mindre modig än ban. Ensam skulle
jag börjat med en hel rad af argument, men i närvaro
af vägvisaren teg jag; en tanke flög bort till min vackra
vierländska, under det jag närmade mig den mellersta
öppningen.

Jag har redan sagt, att den höll hundra fot i
diameter, eller ungefär trehundra fot i omkrets. Jag. lutade
mig öfver en framskjutande klippa och blickade ned. Mitt
hår reste sig på ända. Hela min varelse intogs af
känslan af den tomma rymden ; jag kände tyngdpunkten flyt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free