- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
110

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

tit,ti jordens medelpunkt

— Än kläderna då, — sade jag, — och denna
massa af rep och stegar, hvem skall åtaga sig att föra
dem ned? ^

— De komma för sig sjelfva.

— På hvad sätt då? — frågade jag.

— Du skall få se.

Min onkel vidtog gerna kraftiga medel och utan
att tv«ka. På hans befallning hopsamlade Hans alla
mindre ömtåliga saker i en enda packe, som bands
stadigt tillhopa och derefter belt enkelt nedstörtades i
djupet.

Jag hörde tydligt det dån, som uppstod genom
luftlagrens rubbning. Lutad öfver svalget, följde min
onkel med belåten blick bagagets nedfärd och reste sig ej
upp förr än han förlorat det ur sigte.

— Godt, — sade han. — Nu är det vår tur.

Jag frågar hvarje menniska med sundt förnuft, om
det var möjligt att höra sådana ord utan att rysa?

Professorn fäste paketet med instrumenten på sin
rygg, Hans tog verktygen och jag vapnen. Nedstigandet
började i följande ordning: först Hans, så min onkel och
sedan jag. Det försiggick under en djup tystnad, som
endast stördes genom rasandet af stenflisor, hvilka
störtade ned i afgrunden.

Jag lät mig, så att säga, glida ned, med ena
handen hårdt fasthållande det dubbla tåget och med den
andra stödjande mig vid min jernskodda käpp. En enda
tanke beherskade mig: jag fruktade att fästpunkten skulle
gifva vika. Tåget syntes mig vara temligen svagt för
att bära en tyngd af tre personer, och jag begagnade mig
deraf så litet som möjligt, åstadkommande underverk af
balansering på lavautsprången, dem jag sökte att fatta
med foten såsom med en hand.

Då något af dessa hala steg rubbades under Hans’
fötter, sade han med sin lugna röst:

— Gif akt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free