- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
111

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjuttonde kapitlet

111

— Gif akt! — upprepade min onkel på tyska.

Efter en halflimmes förlopp hade vi kommit till ett

slätt klippstycke, som var starkt fäst i det underjordiska
rörets vägg.

Hans drog på den ena ändan af repet, hvars andra
ända höjde sig i luften och nedföll, efter att hafva gått
öfver sin fästpunkt, dragande med sig ett ganska farligt
regn eller snarare hagel af smärre stenar och lava.

Då jag lutade mig ned öfver den trånga platån,
hvarpå vi stodo, anmärkte jag, att någon botten på detta
hål ännu inte var synlig.

Manövern med repet förnyades, och efter en
halftimme till hade vi hunnit ytterligare tvåhundra fot
längre ned.

Jag vet ej, om den mest inbitne geolog skulle
kunnat försöka att under detta nedstigande stundera de
omgifvande föremålens beskaffenhet. För min del rörde det
mig ej, om dessa lager voro pliocen, miocen, eocen, krita,
jura, trias, permiska, stenkolsbärande, devoniska,
siluriska eller arkäiska. Men professorn gjorde utan tvifvel
sina observationer och anteckningar, ty under ett af våra
uppehåll sade han till mig:

— Ju längre jag går, desto större förtröstan hyser
jag. Dessa vulkaniska trakters beskaffenhet gifver
absolut rätt åt Davys teori. Vi befinna oss midt i den
ursprungliga härden, der den kemiska processen af
metallernas syrsättning vid beröringen med luft och vatten
försiggått. Jag förnekar bestämdt teorien om en
central eld. För öfrigt få vi väl se.

Alltid samma slutsats. Man kan lätt fatta, att jag
då icke kunde finna något nöje i att disputera. Min
tystnad uttyddes såsom samtycke, och nedstigandet
började ånyo.

Efter tre timmars förlopp såg jag ännu ingen
botten på röret. Då jag blickade uppåt urskilde jag ännu
dess mynning, som dock märkbart förminskades. Dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free