Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
115
— Men, — sade jag, — kunna vi inte befara, att
detta ständigt växande tryck skall blifva plågsamt?
— Nej, vi nedstiga långsamt, och våra lungor skola
vänja sig vid att andas en mer komprimerad atmosfer.
Luftseglarne sluta med att sakna luft, då de höja sig i
de högre rymderna, och vi skola kanske få för mycket
deraf, men jag tycker mer om det. Låt oss inte förlora
ett ögonblick. Hvar är packen, som gick före oss ned
i det inre af berget?
Jag erinrade mig nu, att vi föregående afton
förgäfves hade sökt den. Min onkel frågade Hans, som
uppmärksamt sett sig omkring med sina jägareögon och
svarade:
— Der uppe!
Paketet hade verkligen fastnat på ett klipputsprång,
omkring hundra fot ofvanför våra hufvuden. Isländaren
klättrade upp, vig som en katt, och inom några minuter
kom paketet åter ned till oss.
— Låt oss nu frukostera, — sade min onkel, —
och frukostera liksom personer, hvilka hafva en lång
väg att färdas.
Skorporna och det torra köttet fuktades med några
droppar vatten, blandadt med genèver.
Efter måltidens slut framtog min onkel ur fickan en
anteckningsbok, afsedd för observationer, hvarefter han
studerade sina instrument och skref upp följande resultat:
Måndagen den 1 Juli.
Kronometern: 8 t. 17 m. f. m.
Barometern: ’29 tum 7 lin.
Termometern: 6 gr.
Rigtning: O.S.O.
Sistnämnda anmärkning gälde det mörka galleriet
och angafs af kompassen.
— Nu, Axel, — ropade professorn entusiastiskt, —
skola vi på allvar fördjupa oss i jordens inre. Det är
således just i detta ögonblick vår resa börjar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
