- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
116

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

tit,ti jordens medelpunkt

Med dessa ord fattade min onkel med ena handen
den Ruhmkorffska apparaten, som hängde kring hans hals,
och med den andra satte han den elektriska strömmen
i förbindelse med glasröret i lyktan, hvarefter ett ganska
klart ljus skingrade mörkret i galleriet.

Hans bar den andra apparaten, som likaledes sattes
i verksamhet. Denna sinnrika användning af
elektriciteten, hvarigenom vi skapade en artificiel dager, tillät
oss att länge vandra framåt, till och med midt ibland
de mest antändbara gaser.

— Framåt! — sade onkel.

Hvar och en tog åter sin börda på ryggen. Hans
åtog sig att rulla framför sig paketet med tågen och
kläderna, hvarefter vi inträngde i galleriet, jag i sista
rummet.

I det ögonblick vi skulle fördjupa oss i den mörka
gången upplyfte jag hufvudet och skådade ännu en gång
genom den ofantliga tuben denna isländska himmel, som
jag kanske icke mer skulle återse.

Vid den sista eruptionen år 1229 hade lavan brutit
sig en väg genom denna tunnel och beklädt dess inre
med en tjock och glänsande skorpa, hvarifrån det
elektriska ljuset återkastades med mångdubblad styrka.

Den största svårigheten vid färden var att icke glida
allt för hastigt utför en sluttning af omkring fyrtiofem
graders vinkel. Lyckligtvis funnos ojemnheter,
fördjupningar och upphöjningar, hvilka tjenade oss till
trappsteg, och vi behöfde blott gå nedåt samt låta vårt
bagage, som fasthölls med ett långt tåg, rulla utför.

Men hvad som under våra fötter tedde sig såsom
trappsteg, förvandlades till stalaktit på väggarna. Den
på vissa ställen porösa lavan var fylld af små runda
blåsor; mörka qvartskristaller, prydda med
genomskinliga droppar af glas, upphängda såsom lampor i hvalfvet
ofvanför oss, tycktes antändas der vi gingo fram. Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free