Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Till jordens medelpunkt
Eftei1 en föga tröttande promenad hade vi klockan
sex vunnit två mil i söder, men knappt en fjerdedels mil
på djupet. ~~ „
Min onkel gaf tecken till hvila. Man åt utan att
förspilla många ord och somnade utan att tänka allt för
mycket.
Våra anstalter för natten voro mycket enkla, och
en resfilt, hvari man rullade in sig, utgjorde hela bädden.
Vi behöfde hvarken frukta för köld eller olägliga besök.
Resande, som fördjupa sig i Afrikas ödemarker eller i
skötet af nya verldens skogar, äro nödsakade att vaka
öfver hvarandra under sömnens timmar; här deremot rådde
absolut ensamhet och fullkomlig trygghet för både vildar
och vilddjur.
Om morgonen vaknade vi friska och uthvilade.
Färden fortsattes utefter en lavaväg liksom dagen förut, och
det var omöjligt att granska beskaffenheten af de
trakter, vi genomgingo. I stället för att fördjupa sig i
jordens innandömen tycktes tunneln vilja blifva fullkomligt
horizontel; jag trodde mig till och med märka, att den
höjde sig upp mot jordens yta. Detta förhållande blef
fram emot klockan tio på morgonen så påtagligt och
följaktligen så tröttande, att jag nödgades sakta min
gång.
— Nå, Axel? — frågade professorn otåligt.
— Jag orkar inte längre, — svarade jag.
— Hvad? efter tre timmars promenad på så
ypperlig väg!
— Ypperlig, det vill jag inte förneka, men bestämdt
tröttande.
— Hvad? När vi endast behöfva gå utför!
— Stiga uppåt, om ni ej misstycker!
— Stiga uppåt! — sade min onkel, höjande på
axlarna.
— Utan tvifvel. Sedan en half timme har sluttnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
