- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
126

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

till jordeks medelpunkt

utan att yttra ett ord. Vi började blifva lika ordkarge
som Hans.

Vägen höjde sig icke, åtminstone icke betydligt;
stundom tycktes den till och med slutta nedåt. Men
denna för öfrigt föga märkbara tendens kunde icke lugna
professorn, ty jordlagrens beskaffenhet förblef oförändrad
och utvisade fortfarande öfvergångsperioden.

Väggarnas skiffer- och kalklager samt den gamla,
röda sandstenen belystes präktigt af det elektriska ljuset.
Man skulle ■ kunnat tro sig vara i en öppnad malmgång
midt i Devonshire, som gifvit sitt namn åt dessa slags
jordlager. Praktfulla marmorarter beklädde murarne,
somliga agatgråa, med fantastiska hvita ådror, andra
rosenröda eller gula med röda fläckar; längre bort funnos
prof på mörka, röd- och brunfläckiga arter, i hvilka
kalkstenen framstod i lifliga nyanser.

Största delen af dessa marmorarter visade intryck
af urverldens djur. Sedan föregående dagen hade
skapelsen gjort tydliga framsteg. I stället för de
rudimentära trilobiterna observerade jag lemningar af
fullkomligare slägten, bland andra fiskar Ganoider och dessa
San-ropteris, i hvilka paläontologens blick förstått att
upptäcka de första formerna af reptilerna. De devoniska
hafven voro bebodda af ett stort antal djur af detta
slag, hvilka i tusental inbäddades i den nya formationens
klippor.

Det var alltså tydligt att vi stego uppför det
ani-mala lifvets stege, på hvars topp menniskan står. Men
professorn tycktes icke akta derpå.

Han väntade på två saker: antingen att en vertikal
brunn skulle öppna sig framför hans fötter och göra det
möjligt för honom att åter stiga nedåt, eller ock att
något hinder skulle afhålla honom från att fortsätta på
denna väg. Men aftonen kom utan att detta hopp
upp-fyldes.

På Fredagen fördjupade sig vår lilla trupp ånyo i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free