Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
till jordeks medelpunkt
Förstår du? Den sista! Jag hade bevarat den som en
dyrbarhet i min flaska. Tjugu gånger, hundra gånger
har jag motstått mitt stora begär att dricka! Men nej,
Axel, jag sparade den åt dig.
— Min onkel! — mumlade jag, under det stora tårar
fuktade mina ögon.
— Ja, stackars barn, jag visste att du vid
framkomsten till denna korsväg skulle nedfalla halfdöd, och
derför gömde jag mina sista vattendroppar för att
dermed upplifva dig.
— Tack, tack! — utbrast jag.
Huru litet än min törst var stillad, hade jag dock
återvunnit någon kraft. De sammandragna musklerna i
min strupe mjuknade, inflammationen i läpparna mildrades,
och jag kunde tala.
— Låt se, — sade jag, — vi hafva nu blott ett
parti att taga; vi sakna vatten och måste vända om.
Min onkel undvek att se på mig, medan jag yttrade
dessa ord; han böjde ned sitt hufvud, och hans blickar
undflydde mina.
— Vi måste vända om, — utbrast jag, — och
återtaga vägen till Sneffels. Måtte Gud gifva oss kraft att
stiga upp till kraterns spets!
— Vända om! — sade min onkel, liksom han
snarare svarat sig sjelf än mig.
— Ja, vända om, och det utan att förlora ett ögonblick.
En temligen lång stund förflöt under tystnad.
— Således, Axel, — återtog professorn med
egendomlig röst, —- hafva inte dessa vattendroppar återgifvit
dig mod och kraft?
■c- Mod!
— Jag finner dig lika nedslagen som förut och hör
dig ännu tala förtviflans ord!
Med hvilken menniska hade jag då att göra, och
hvilka planer uppgjordes väl ännu i hans djerfva själ?
– Hvad! Ni vill inte? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
