- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
140

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

TILL JORDEkS MEDELPUNKT

En timme senare hade vi framträngt omkring tusen

famnar och kommit tvåtusen fot på djupet.

I detta ögonblick hörde jag tydligt ett ovanligt ljud
i granitmurens sidor, ett slags doft brusande, likt en
aflägsen åska. Då vi under den första halftimmens marsch
icke träffade på den omtalade källan, kände jag mig åter
intagas af ångest, men då underrättade mig min onkel
om orsaken till det buller som hördes.

— Hans har inte bedragit sig, — sade ban; — hvad
du der hör är brusandet af en bäck.

— En bäck! — utropade jag.

— Man kan ej tvifla derpå; en underjordisk flod
löper rundt omkring oss!

Eggade af hoppet påskyndade vi våra steg. Jag
kände icke längre någon trötthet. Kedan detta sorl af
rinnande vatten uppfriskade mig. Det tilltog märkbart;
strömmen, som länge hållit sig öfver våra hufvuden, lopp
nu, brusande och skummande, i den venstra väggen. Jag
lade ofta min hand på klippan, i förhoppning att der
finna spår af svettning eller fuktighet, men förgäfves.

Ännu en halftimme förflöt, ännu en half mil
till-ryggalades.

Det blef då klart för mig, att jägaren under sin
frånvaro icke kunnat sträcka sina undersökningar utöfver
denna punkt. Ledd af en för bergsbor och
vattenupptäckare egendomlig instinkt "kände" han denna ström
tvärs igenom klippan, men säkerligen hade ban ej sett
den ovärderliga flytande vätskan; han hade icke släckt
sin törst deruti.

Snart blef det till och med troligt, att om vi gingo
längre skulle vi aflägsna oss från strömmen, hvars
brusande började blifva allt svagare.

Vi vände då om. Hans stannade just på den punkt,
der strömmen tycktes vara oss närmast.

Jag satte mig bredvid muren, under det vattnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free