Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
till .tordens medelpunkt
— Ingenting, men jag gjorde en reflexion.
— Hvilken då, min gosse?
— Jo, att om era kalkyler äro rigtiga, så befinna
vi oss inte längre under Island.
— Tror du det?
— Det är lätt att öfvertyga sig derom, — sade
jag, och mätte ut afståndet på kartan. — Jag bedrog
mig inte, — fortfor jag. — Vi hafva lemnat Cap
Portland bakom oss, och dessa femtio mil i sydost hafva fört
oss midt under hafvet.
— Midt under hafvet, — svarade onkel och
gnuggade händerna.
— Således, — utbrast jag, — utbreder sig oceanen
öfver våra hufvuden.
— Ack, Axel, ingenting är naturligare! Fins det
inte kolgrufvor vid Newcastle, som gå långt under vattnet?
Professorn kunde finna denna belägenhet mycket
naturlig, men tanken på att vandra under hafvet
upphörde .icke att oroa mig. Och likväl gjorde det föga till
saken, om Islands slätter och berg eller Atlantens böljor
sträckte sig öfver våra hufvuden, blott granitstommen
var solid. Dessutom vande jag mig snart vid denna
tanke, ty gången, stundom rak, stundom slingrande,
nyckfull i sin lutning som i sina krökningar, men beständigt
fortlöpande i sydost och beständigt sänkande sig, förde
oss hastigt till betydliga djup.
Tre dagar senare, Lördagen den 20 Juli, kommo vi
på aftonen till ett slags temligen rymlig grotta; min
onkel lemnade Hans som vanligt tre speciel- i
vecko-aflöning och beslöt att egna följande dag åt hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
