Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 till jordens medelpunkt
I
— Bort med alla dina kalkyler! — svarade min
onkel med en åtbörd af vrede. — Bort med alla dina
hypoteser! Hvarpå grunda de sig? Hvem säger dig,
att inte denna gång leder rakt till vårt mål? Dessutom
har jag ett prejudikat för mig. Hvad jag gör, har en
annan gjort, och då han lyckats, skall jag i min
ordning lyckas.
— Jag hoppas det; men inte desto mindre må det
tillåtas mig . . .
— Det är dig tillåtet att tiga, Axel, när du vill
prata sådana dumheter.
Jag såg ganska väl, att den förfärlige professorn
hotade att åter framträda under onkelns skepnad, och
tog detta ad notam.
— Se nu på manometern, — återtog han. — Hvad
visar den?
— Ett betydligt tryck.
— Godt! Du ser, att vi genom att nedstiga sakta,
genom att småningom vänja oss vid atmosferens täthet
alldeles inte lida deraf.
— Alldeles inte, med undantag af någon smärta i
öronen.
— Det betyder ingenting, och du kan låta detta
obehag försvinna genom att sätta den yttre luften i
skyndsam förbindelse med luften i dina lungor.
— Mycket rigtigt, — svarade jag, fullt besluten att
icke vidare motsäga min onkel. — Det är till och med
ett verkligt nöje att känna sig försänkt i denna tätare
atmosfer. Har ni märkt, med hvilken kraft ljudet
fortplantar sig här?
— Ja visst. En döf skulle här slutligen höra
förträffligt.
— Men denna täthet kommer utan tvifvel att ökas?
— Ja, enligt en temligen obestämd lag. Det är
sant, att tyngden minskas i samma proportion som vi
komma längre ned. Du vet, att dess verkan låter lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
