- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
155

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGUSJETTE KAPITLET

155

uppnå vårt mål. Ocli hvilken ära skulle vi inte då
skörda! Jag hade redan kommit derhän, att helt
allvarsamt tänka på detta sätt à la Lidenbrock. Berodde
detta på den främmande omgifning, hvari jag lefde ?
Kanske.

Brantare sluttningar, några till och med förfärligt
vertikala, förde oss på några dagar djupt ned i den inre
kärnan. Vissa dagar hunno vi halfannan à två mil
närmare medelpunkten. Det var ett farligt nedstigande,
dervid Hans’ skicklighet och beundransvärda
kallblodighet voro oss till stor nytta. Den känslolöse isländaren
uppoffrade sig med en obegriplig liknöjdhet, och tack
vare honom passerades månget svårt ställe, som vi allena
icke skulle kunnat öfvergå.

Hans’ tystlåtenhet tilltog dag för dag, och jag tror
till och med att den smittade oss. De yttre föremålen
hafva en reel inverkan på vår hjerna, och den, som
stänger in sig mellan fyra väggar, förlorar slutligen
förmågan att kombinera tankar och ord. Huru många
cellfångar hafva ej blifvit försoffade, om ej vansinniga, af
brist på öfning för tankeförmögenheterna!

Under de tvenne veckor, hvilka närmast följde på
vårt sista samtal, inträffade ingenting som är värdt att
omtala. Jag återfinner icke i mitt minne, och detta af
goda skäl, mer än en enda tilldragelse af ytterligt
allvarsam beskaffenhet, och det skulle vara mig svårt att
glömma den minsta detalj deraf.

Den 7 Augusti hade vårt oafbrutna nedstigande fört
oss till ett djup af tretton mil, det vill säga, att öfver
våra hufvuden funnos tretton mil klippor, oceaner,
kontinenter och städer. Vi borde då vara tvåhundra mil
aflägsna från Island.

Denna dag följde tunneln ett föga lutande plan.

Jag gick förut. Min onkel bar den ena af de båda
Ruhmkorffska apparaterna och jag den andra. Under
vägen granskade jag granitbäddarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free