Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET
169
I detta ögonblick infann sig Hans, och jag vågar
påstå, att hans ögon uttryckte en liflig tillfredsställelse,
då han såg min hand hvila i onkels.
— God dag, — sade ban.
— God dag, Hans, god dag, — mumlade jag. —
Men säg mig nu, onkel, hvar vi i denna stund befinna oss.
— I morgon, Axel, i morgon; i dag är du ännu för
svag. Jag har lagt kompresser på ditt hufvud, hvilka
inte få rubbas; sof derför, min gosse, och i morgon skall
du få veta allt.
— Men säg mig åtminstone, — återtog jag, —
huru mycket klockan är och hvilken dag vi skrifva.
— Klockan är 11 på aftonen, och vi skrifva i dag
Söndagen den 11 Augusti; men jag tillåter dig inte att
göra flera frågor före den 12 i denna månad.
Jag kände mig verkligen mycket svag och mina
ögon tillslöto sig ofrivilligt. Jag behöfde en natts hvila
och inslumrade med den tanken, att min ensamhet varat
fyra långa dagar.
Vid mitt uppvaknande följande morgon blickade
jag omkring mig. Min bädd, som tillredts af alla våra
resfiltar, var inrättad i en förtjusande grotta, prydd med
praktfulla stalaktiter och på bottnen betäckt med fin
sand. Det var halfmörkt i grottan; ingen fackla, ingen
lampa var tänd, och likväl inträngde en viss oförklarlig
dager utifrån genom en trång öppning. Jag hörde också
ett sväfvande och obestämdt buller, liknande plaskandet
af vågor, som brytas mot en strand, och stundom till
och med en vindfläkt.
Jag undrade, om jag verkligen var vaken eller ännu
drömde, om ej mitt genom fallet sönderslagna hufvud
förnam helt och hållet inbillade ljud. Men hvarken mina
ögon eller mina öron kunde i detta afseende misstaga sig.
— Det är en stråle af dagsljuset, — tänkte jag, —
som smyger sig ned genom denna klippremna! Det är
verkligen brusandet af vågor! Ack, jag känner en frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
