Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
TILL JORDEkS MEDELPUNKT
vindfläkt! Bedrager jag mig ej, eller ha vi åter
kommit till jordens yta? Har då onkel afstått från sin
expedition, eller skalle den redan vara lyckligen afslutad?
Professorn inträdde, medan jag grubblade på dessa
olösliga frågor.
— God morgon, Axel! — sade han muntert. —
Jag skulle vilja slå vad- om, att du känner dig rask!
-— Ahjft, — svarade jag, i det jag satte mig upp i
bädden.
— Det bör så vara, ty du har sofvit lugnt. Hans
och jag hafva turvis vakat öfver dig och sett din
förbättring göra märkbara framsteg.
— Ja, jag känner mig verkligen uppfriskad, och
beviset därpå är, att jag skall göra heder åt den frukost,
ni säkert vilja bjuda mig.
— Du skall få äta, min gosse. Febern har
försvunnit. Hans bar på dina sår lagt jag vet inte hvilket
slags salfva, hvars hemlighet isländarna känna till, och
de hafva läkts förträffligt. Yår jägare är en präktig karl!
Medan onkel språkade, gjorde han i ordning litet
mat, som jag glupskt slukade, oaktadt hans varningar.
Under tiden öfverhopade jag honom med frågor, som han
skyndade sig att besvara.
Jag erfor då, att mitt lyckliga fall hade fört mig
just till ändan af ett nästan lodrätt galleri; och som jag
kommit ned i en ordentlig ström af stenar, af hvilka
den minsta varit tillräcklig för att krossa mig, var det
tydligt, att en del af jordmassan störtat ned på samma
gång som jag. Detta förskräckliga fortkomstmedel förde
mig rakt i min onkels armar, der jag nedföll blödande
och sanslös.
— Det är i sanning förvånande, — sade han, — att
du inte blef dödad tusen gånger om. Men för Guds
skull, låtom oss inte mer skiljas åt, ty vi skulle Riskera
att aldrig mer återse hvarandra.
"Låtom oss inte mer skiljas åt!" Resan var så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
