Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29 - 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
TILL JORDEkS MEDELPUNKT
— Gå om bord?
Vid dessa ord rusade jag upp.
Gå om bord! Hade vi då en flod, en sjö, ett haf
till vår disposition? Låg ett fartyg förtöjdt i någon
hamn i jordens inre?
Min nyfikenhet var drifven till sin största höjd, och
onkel försökte förgäfves att hålla mig tillbaka. Då han
såg, att min otålighet skulle skada mig mer än
tillfredsställandet af mina önskningar, gaf han vika.
Jag klädde mig hastigt, insvepte mig för
försigtig-hets skull i en af filtarna och gick derpå ut ur grottan.
TRETTIONDE KAPITLET.
Först såg jag ingenting, ty mina ögon, som voro
ovana vid ljuset, slöto sig genast. Men då jag åter
kunde öppna dem, blef jag snarare häpen än förtjust.
— Hafvet! — utropade jag.
— Ja, — svarade min onkel, — Lidenbrocks haf,
och jag vill tro, att inte någon annan seglare skall
bestrida mig äran att hafva upptäckt det och rättigheten
att gifva det mitt namn.
En vidsträckt vattenyta, början af en sjö eller af
en ocean, utbredde sig bortom synkretsen. Stranden
hade djupa inskärningar, och vågornas sista rörelser
bort-dogo på en fin, gyllene sand, uppblandad med små snäckor,
der skapelsens första varelser lefvat. Vågorna bröto sig
der med detta klangfulla ljud, som är egendomligt för
mycket stora och instängda rum. Ett lätt skum flög
bort med en lindrig bris, och några fuktiga dunster
träffade mitt ansigte. På denna lätt sluttande strand,
ungefår hundra steg från vattenbrynet, höjde sig de första
sluttningarna af de ofantliga klippor, som längre bort
upptornade sig till en omätlig höjd. Några af dem af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
