- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
187

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTIOANDRA KAPITLET

187

I det ögonblick vi voro på väg att lemna den lilla
hamnen, ville min onkel, som lade vikt på sin
geografiska nomenklatur, gifva densamma ett namn, och föreslog
bland andra mitt.

— Nej, — sade jag, då har jag ett annat att
föreslå er.

— Hvilket då?

— Namnet Graüben. Port-Grüben skall taga sig
rätt bra ut på kartan.

— Får gå för Port-Graüben.

Och på detta sätt förenades hågkomsten af min
älskade vierländska med vår äfventyrliga expedition.

Brisen blåste från nordost, och vi seglade hastigt
framåt för förlig vind. De mycket täta luftlagren egde
en betydlig kraft och verkade på seglet som en
jettelik pust.

Under loppet af en timme kunde onkel temligen
noggrant beräkna vår hastighet.

— Om vi fortsätta på detta sätt, — sade han, —
skola vi tillryggalägga minst trettio mil på tjugufyra
timmar, och det skall inte dröja länge, innan vi få sigte
på den motsatta stranden.

Jag svarade icke, utan tog plats framme i fören af
flotten. Redan började norra stranden sjunka vid
horisonten, som vidgade sig åt båda sidor, liksom för att
underlätta vår afresa. Framför mina ögon utsträckte sig ett
omätligt haf. De stora molnens gråaktiga skuggor
vandrade hastigt öfver dess yta och tycktes liksom tynga
på det dystra vattnet. Det elektriska ljusets
silfver-hvita strålar, här och der återkastade af någon droppe,
glänste i farkostens kölvatten. Snart hade vi förlorat
allt land ur sigte, hvarje hvilopunkt för ögat var
försvunnen, och om ej flottens forsande kölvatten utvisat
motsatsen, skulle jag kunnat tro, att den låg fullkomligt
orörlig.

• Mot middagen syntes ofantliga alger svaja på vå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free