Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32 - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
TILL JORDENS MEDEtPtJNKT
— Ja! god bris, godt vatten! Vi segla fort, och
om ej min beräkning svikit mig, kan det inte dröja länge,
innan vi uppnå land.
Vid dessa ord reser jag mig upp och granskar
horisonten, men vid horisonten ses fortfarande endast moln
och vatten.
TRETTIOTREDJE KAPITLET.
Lördagen den 17 Augusti. — Hafvet bibehåller
alltjemt samma enformighet. Horisonten synes
utomordentligt aflägsen.
Mitt hufvud kännes ännu tungt efter den lifliga
drömmen. Min onkel har icke drömt, men han är vid
dåligt lynne j han observerar hvarje punkt af rymden
med sin kikare och korsar armarne med en min af sviken
förhoppning.
Jag anmärker, att professorn -visar fallenhet för att
åter blifva den otålige mannen från forna dagar, och jag
inför detta faktum i min journal. Det fordrades sådana
faror och lidanden som jag utstått för att locka en gnista
af mensklighet ur honom; efter mitt återställande tager
hans natur åter öfverhand. Men hvartill gagnar det att
förarga sig? Sker ej resan under de mest gynsamma
omständigheter? Flyger ej flotten fram med underbar snabbhet?
— Ni ser orolig ut, onkel, — säger jag, då jag ser
honom ofta föra kikaren till sina ögon.
— Orolig? Nej!
— Otålig, då?
— Man kan blifva det för mindre!
— Vi färdas dock med en hastighet . . .
— Hvad rör det mig? Hastigheten är inte for liten,
men hafvet är för stort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
