- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
195

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTIOTREDJE KAPITLET

195

Jag erinrar mig då, att professorn före vår afresa
uppskattade denna underjordiska ocean till en längd af
trettio mil; men vi hafva redan farit tre gånger så lång
väg, och ännu synas icke de södra stränderna.

— Vi komma inte nedåt! — återtager professorn.
— Allt detta är förspild tid, och jag har inte kommit
så långt bort ifrån för att göra en båtfärd på ett kärr!

Han kallar denna öfverfart en båtfärd, och detta haf
ett kärr!

— Men, — invänder jag, — vi ha ju följt den väg
Saknussemm angifvit.

— Det är just frågan, det. Ha vi följt hans väg?
Har Saknussemm träffat på detta långsträckta vatten?
Har han öfverfarit det? Månne inte bäcken, som vi togo
till vägvisare, fört oss helt och hållet vilse?

— I alla händelser behöfva vi inte ångra, att vi
kommit hit. Detta skådespel är praktfullt, och . . .

— Det är inte frågan om att se. Jag har föresatt
mig ett mål, och det vill jag uppnå! Tala således inte
till mig om att beundra!

Jag lägger detta på minnet och lemnar professorn
att bita sig i läpparna af otålighet. Klockan sex på
aftonen begär Hans sin betalning, och får sina tre specier
uppräknade.

Söndagen den 18 Augusti. —- Ingenting nytt. Samma
väder. Vinden visar någon benägenhet att friska upp.
Min första omsorg, då jag vaknar, är att förvissa mig om
ljusets styrka, ty jag fruktar beständigt, att det elektriska
fenomenet skall förblekna och slutligen slockna. Men min
farhåga är öfverflödig, och flottens skugga aftecknar sig
tydligt på vågornas yta.

Detta haf är i sanning ändlöst! Det måste hafva
Medelhafvets eller till och med Atlantens bredd.
Hvarför inte?

Min onkel lodar flere gånger. Han fäster en af de
tyngsta jernstörarna vid ändan af ett tåg, som ban låter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free